VM Sumering

Tjabba!  

Detta kan bli en ovanligt lång text så känsliga långläsare varnas.

Hemma i Sverige igen efter knappa 2 månader ute på touren. Jag känner det verkligen i kroppen och huvudet. Helt slut, allt är som gelé. Vilket VM det blev för mig i St.Moritz. Helt otroligt! Veckan gick snabbt och det var händelserika dagar. Första farttränkngen blev inställd pga av storm och sjukt mycket snö. Men bortsett från det så var det mycket sol under veckans gång. Eftersom den malojanska ormen (molnen) kom och gick mycket så fick vi en del inställda och uppskjutna starter. Måste säga att den är väldigt fin när den rullar in i dalen men den blev lite av störtloppstävlingens nemesis. På onsdagen, när det skulle koras en världsmästare i SG så hade den försvunnit högt upp och vi åkte i skönt flatljus. Super-Gn blev en kort historia för mig. Jag försökte fokusera mer på åkningen och mindre på linje och banan i sig, jag litade på att jag bankat in den i huvudet tillräckligt hårt. Det hade jag inte. I en backe där du ständigt måste veta vart du ska och vart du är för att du inte har några referenser alls från naturen runt om så tappade jag bort mig ganska så snabbt. Delade känslor var det ändå efter åket. Glad att jag äntligen åkte bra super-g igen. Arg på mig själv för att jag brände ur på ett så enkelt sätt.

På supersunday som dem kallade söndagens racedag för, rullade den (malojanska ormen)  in ännu en gång och de fick flytta ner starten för att kunna starta VM i DH. Vilken cool atmosfär det var under den dagen. Det var så j**la mycket folk. Det underbara med publiken är att de inte bara hejar fram sina egna landsmän utan alla åkare. Helt fantastisk stämning. Min tävling gick ju som de flesta vet över förväntan. Jag hade ett bra träningsåk i ryggen och kände att jag var snabb i den här banan. Nervositeten uppe på start var av ny rang. Man kunde nästa ta på stämningen. Allvaret var en helt annan än jag varit med om, endast kitzbühel kan väll jämföras med detta. Min plan var ganska simpel när jag drog iväg. Staka som en galning till första porten, ner i en djup störloppsställning, fly low som min coach säger och sen bara ge full jäkla gas till den linje vi bestämt. Något som jag blivit bra på i år är att driva på över hopp, att attackera dem. I ett störtlopp som Corviglia, där det är 7 hopp så finns mycket tid att hämta över hoppen. Detta var något jag tycker att jag fick till bra under åket. Att jag var så snabb på toppen beror inte bara på bra glidteknik utan nästan 50% på snabba skidor, och för det är jag otroligt tacksam till att ha en så bra coach och service man som Mitja. Mot slutet kände jag att krafterna började ta slut och det blev en riktig fight. Jag stönade och skrek en hel del på de mer tekniska partierna, haha. Det var nog också en av anledningarna till min stora glädje i mål. Jag kände att jag fick sån utdelning av allt kämpande. Upplevelsen i mål kommer att stanna kvar i mitt minne väldigt länge. Det var bland det coolaste jag någonsin varit med om. 

Det var inte lätt att ladda om till kombiracet på måndagen efter den otroliga urladdningen. Jag sov väldigt lite natten mellan störtloppet och kombin. Jag svävade på molnen och kunde inte riktigt komma till någon ro för att sova, att slappna av. Så när jag väl stod på start för ännu ett störloppsåk så var jag sliten. Det låg nog mer i det än bara dålig sömn. Så jag intala mig själv att kräma ur det sista i benen för det åket. Det gick ju helt fantastiskt igen. Ett bra åk med lite mer självförtroende än det innan. Sedan var det stress delux för att byta utrustning till slalomen och besiktningen. Kan ju säga att första uppvärmningsåket med slalomskidorna var rostigt nå jävulskt. Men tredje banåket kom jag in i en skön timing och drog ner till slalomstarten. Nu skulle jag dunka plast som aldrig förr. Det gjorde jag också de första 20 sekunderna av åket. Sedan så hände detta "a gate slapped and caught his ski and its like someone pulls the rug out from under you" om jag ska referera Bode Millers förklaring till min uråkning. Själv tycker jag att den berodde mer på mig själv men visst kändes det verkligen som att någon drog undan mattan på mig.

Allt som allt så hade jag otroligt kul på VM. En cool upplevelse. Tack till alla som hört av sig, det är coolt att se att så många följer ens karriär. Nu har jag några dagars vila innan det bär av igen mot nya tävlingar. Ska jag sitta klistrad framför tv:n närmsta dagarna när Mattias och alla andra lagkamrater kör för VM medaljerna:) 

//Felix

 

IMG_4057.JPG
 Lilla familjen  

Lilla familjen  

IMG_4053.JPG
 Warm-up 

Warm-up 

IMG_3495.JPG
 Free fall

Free fall

 Danmarks snabbaste man

Danmarks snabbaste man

 Malojanska ormen

Malojanska ormen

IMG_3481.JPG